Spåren efter människor som levt i Sápmi är
svåra att upptäcka, men de berättar att
högfjällen, hedar, myrar och sjöar i Sápmi, norra skandinavien, var
deras hem.
Varje plats har sitt namn och sin egen berättelse.
Fångstsamhället är den ursprungliga
kulturformen i Sápmi och det finns en KONTINUITET
från de första spåren efter människor till jägar- och fiskarfolket
som med säkerhet är
samernas förfäder.
I grova drag 10 000 år, har Sápmi varit
bebodd.
Från början var det små familjegrupper som flyttade mellan olika
platser, i kust- och
havsregionen.
Jakt och fiske var grunden för fångstsamhällets självförsörjning.
Efter hand kom nordbor och handelsmän och intresserade sig för Sápmis
rikedomar.
Pälsdjur, i huvudsak, men även den rikliga tillgången på fisk.
För samerna blev då jakt och fiske en ekonomisk nödvändighet och
möjlighet.
Vildrensjakten utvecklades till en hörnpelare i jägarsamhällets ekonomi.
”Så länge vi har vatten där
fisken lever
Så länge vi har land där renen betar och vandrar
Så länge vi har marker där det vilda gömmer sig
har vi tröst på denna jord..”
Paulus Utsi
Tillgången på vildren minskar dramatiskt
under 1500-1600 talet, på grund av en stor
efterfrågan på skinn och ökade skattepålagor. I jägarsamhället sker en
gradvis övergång
till tamrenskötsel och nomadism som kräver stora betesområden och
ständiga flyttningar
mellan årstidsbeten.
Den utvecklade rennomadismen, med allt större tamrenhjordar, konkurrerar
med
jägarsamhället om samma resurser. Jägarsamhället upplöses och många
samer blir
bofasta sjösamer och kustsamer med fiske som huvudsaklig försörjning, i
kombination
med gårdsbruk och ett mindre antal tamrenar.
Det samiska renskötarsamhället utvecklas. Renskötseln blir en samisk
livsstil och den
viktigaste basnäringen. Svenska Sápmi indelas i samebyar som blir
statliga
administrativa enheter.
I dag har jakten och fiskets betydelse
minskat medan rennäringen utvecklats till en viktig
ekonomisk faktor i fjällkommunerna och en modern näring.
Av Sveriges uppskattade 17 000 samer är det endast ca 2 500 som lever av
renskötsel,
medan huvuddelen av den samiska befolkningen har andra yrken.
Folkvalda parlament
Sedan början av 1900-talet har samerna
organiserat sig för att få inflytande över egna
angelägna frågor. Under 1940- och 1950-talen bildades samiska
organisationer som
fortfarande arbetar med samiska frågor.
1956 bildades Nordiska samerådet som ett organ för samarbete mellan
samiska
organisationer i Finland, Norge och Sverige. Idag är även de ryska
samerna
med i organisationen.
Sedan 1972 finns ett folkvalt
Sameparlament i Finland.
I Norge bildades Sametinget 1989 genom allmänna val bland samerna. Det
första
Sametingsvalet i Sverige hölls i maj 1993. Sametinget invigdes 25:e
augusti 1993. Alla
dessa organ är underställda respektive lands riksdag. Bildandet av
Sametingen är ett stort
steg på vägen mot samiskt självstyre i frågor som rör samerna och den
utveckling vi ser
framför oss tyder på ett ökat inflyande för samerna som urbefolkning och
en ökad förståelse
från de omgivande samhällena. |
