Det är inte så lätt att göra enkel
beskrivning av renskötsel som näring. Många förknippar
det med husdjursskötsel, en del med ”fångst” och andra som både och… Men
renskötsel
är faktiskt ingetdera. Renskötsel är en form av ”pastoralism”, eller
nomadiserad betesdrift.
De renskötande samernas arbete styrs av renens årstidsvandringar mellan
sommar-, höst-, vinter och vårbeteslanden.
Historiskt så har tamrenskötseln, som näringsform,
funnits med i det samiska samhället under
mycket lång tid. Vi vet, från tidiga historiska skrifter, att samerna
redan på 800-talet efter
Kristus hade utvecklat en jaktteknik på vildren, där man använde tama "lockrenar".
Renen
användes också tidigt som drag- och lastdjur förutom att jakt på vilda
renar var basen för
det tidiga fångstsamhällets ekonomi.
Från jägare till renskötare
Tillgången på vildren minskade dramatiskt
under 1500-1600 talet och samerna började gradvis
att övergå till tamrenskötsel och nomadism som kräver stora betesområden
och ständiga
flyttningar mellan årstidsbeten.
Traditionell renskötsel kännetecknades av en intensiv driftsform. Genom
närhet till djuren hade
renskötaren kontroll över renhjorden hela tiden. Ekonomin var till stor
del baserad på att man
skulle kunna försörja sig själv med framförallt renen som resurs för mat
kläder och transporter.
Kontanta pengar fanns det inte så stort behov av i det traditionella
renskötarhushållet.
Nomadiserad betesdrift
Men även om mycket har förändrats så är
modern renskötsel fortfarande en form av traditionell
pastoralism (betesdrift). Renarna stövar, drivs eller transporteras
mellan olika betesmarker.
Betesmarkerna har skilda egenskaper som gör dem värdefulla för
renskötseln vid olika tider
på året. Ett betesområde kan ofta inte ersätta ett annat. Variationer i
betestillgång och
väderlek gör att de marker som kan betas även skiftar från år till år.
Det är alltså betesmarkerna och tillgången till säsongsbeten som är
basresursen medan
renhjorden kan liknas vid ett ”skörderedskap” som förutom försörjning
också skapar sociala
värden och är en grunden för en kulturell identitet. På samma sätt som
fisk i havet är basen för
en kust- och fiskesamisk kultur. Fiskeflotta är i den jämförelsen ett
skörderedskap för kust- och
fiskesamisk försörjning och kultur.
Långa flyttningar
Eftersom renskötseln är en nomadiserad
betesdrift så måste den utnyttja ett stort område. De
sträckor renarna flyttar mellan olika betesmarker varierar från område
till område, från sameby
till sameby.
Sträckorna är längst för fjällsamebyarna medan flertalet skogssamebyar
flyttar sina renar kortare
sträckor inom barrskogsområdet.
En sameby är ett geografiskt
renbetesområde, i princip från fjäll till kust.
I Sverige finns 51 samebyar av vilka tio är skogssamebyar.
Fjällsamebyarna Lainiovuoma och Könkämä,
som har betesmarker i anslutning till Rostujávri
flyttar mellan sommarbetesmarker i Norge till vinterbetesmarker i södra
delen av Kiruna
kommun. Det rör sig om flyttningar på uppemot 20-25 mil.
Rennäringen är den äldsta näringen i
Kiruna kommun och fortfarande en viktig del i kommunens
näringsliv. Kiruna kommun är den arealmässigt största kommunen i länet
och har de flesta
aktiva renskötarna och det högsta renantalet.
Rennäringen inom kommunens sju samebyar sysselsätter med kringeffekterna
omkring
250 - 300 personer. Rennäringen och dess kringeffekter har en avgörande
betydelse för
sysselsättning och möjligheten att bibehålla privat och offentlig
service i glesbygden.
Många roller
Renskötsel är en näring med många roller
och ansikten.
Det mest centrala för samerna är renskötseln som förvaltare av samernas
rätt till mark och
resurser och livsmedelsproduktion. Renskötseln är social och kulturell
samhörighet och den
viktigaste traditions- och kulturbärare och basen för samiskt språk och
kultur.
Renskötsel är en så kallad multifunktionell näring som genom historien
har blivit en naturlig
del av ekosystemet i skog och fjäll och en förutsättning för att bevara
områdets karaktär
av betat landskap, mångfald i växtsamhällen och balans mellan lav och
ren i skogslandskapet.
Renskötseln är också förvaltare av stora natur- och kulturmiljövärden.
Renen är i det här
sammanhanget en kalkylerad födoresurs för stora rovdjur och för
bevarande av livskraftiga
rovdjursstammar i fjäll- och skogsområdet.
Därutöver är renskötseln en viktig del i den regionala ekonomin och del
av regionens särart.
Samer och renar är på gott och ont ett av de viktigaste lockebeten för
turismen i fjällregionen. |
